Klas Palmér - Min tid i Kina

Förra veckan var jag till Sanya. Det är en stad på söder ön Hainan som ligger söder om kinesiska fastlandet, inte så långt från Hong Kong och Vietnam. Ön är ett semestermål för många kineser och ryssar och kallas allmänt för Kinas Hawaii. Jag har inte varit på Hawaii så jag kan inte jämför det, men det var varmt (mellan 25 – 30 grader), långa sandstränder, gott om palmer, koksnötsdrinkar och vanligaste plagget var hawaiiskjorta.

Inte ovanligt att hela familjen hade samma kläder.

Jag blev tvungen att införskaffa ett par också till den otroligt höga kostnaden av 25 Yuan, då ingick shortsen också.

Jag upplevde några nya saker också. En kväll gick vi ut för att äta skaldjur. Vi åkte till ”skaldjursgatan” och inhandlade lite skaldjur på ett ställe som var en blandning av gigantisk restaurang och fiskaktion.



En lång rad med plastlådor med olika levande skaldjur som man inhandlar och får i en svart plastpåse.

Sedan gick vi till en restaurang en bit därifrån med våra påsar och bad dom tillaga våra skaldjur. Det är helt ok och kostar ca 20 Yuan för det vi hade. 1 hummer, 4 krabbor, ett 20-tal räkor och en fisk.



Jag sprang över gatan och inhandlade min öl. Om vi sedan ville ha något mer till så gick det försäljare runt och sålde lite av varje att äta.


Vårt bord. Här är några av skaldjuren klara.

Efter vi ätit skulle vi ta taxi till bargatan. Det visade sig inte vara så lätt med all trafik och inga lediga taxibilar. Då uppenbarade sig en av alla dessa små motorcyklar (normalt 125 -150 cc) och erbjöd skjuts. Ok, vad göra, vi svingade oss upp på den och susade fram i trafiken. Ett ganska bra fortskattningsmedel i all trafiken och vi kom välbehållna fram till barerna.

Den tredje upplevelsen var när vi tog en buss tillbaka till hotellet efter att vi varit en sväng in i stan. Fortfarande mycket trafik och då tog chauffören fram sin lunch, en majskolv. Körande bussen åt han sin majskolv…hmm… Då ringde det i hans mobiltelefon….och han svarade! Körandes en buss i stadstrafik, ätandes en majskolv och pratande i mobilen. Klart imponerande, men inte gångbart i Sverige.

Det var en varm och skön vecka, hotellet hade en reserverad del av stranden så det var bara att gå ner eller ta minibussen till stranden och bada i havet. Härliga surfingvågor var det och ölen kostade 10 Yuan för en sejdel.

 
Okej, jag vet att det är en koksnöt jag har.

Hemresan blev lite jobbigare. På väg till flygplatsen ringde resebyrån och meddelade att planet var några timmar försenat och erbjöd oss få pengar tillbaka om vi kunde boka ett annat plan. Vi lyckades göra det så vi bara skulle bli en timma försenade. Det resebyrån glömde säga var att förseningen berodde på snöfall i Nanjing, dit vi skulle flyga. Resultatet blev naturligtvis att vårt nya fly också blev försenat. Här blev jag imponerad av den Kinesiska effektiviteten. Efter ett tag kom dom och sa åt oss att komma med för att åka till ett hotell i väntan på planet. Efter en kvart satt vi en buss, med var sitt paket nudelsoppa, en burk bönor i någon lag och en flaska vatten. Bussen körde oss till ett hotell i närheten och vi fick ett rum på ingen tid alls. Tur nog behövde vi inte övernatta där, för rummet var det värsta jag sett. Skitiga sängkläder, handdukar som jag knappt skulle använda som skurtrasor. Tidigt morgonen efter kom vi fram till Nanjing och kunde ta tåget tillbaka till Zhenjiang och pulsa i snön. En kontrast mot att istället pulsa i sanden på stranden.




Inte lika mysigt som starnden.