Klas Palmér - Min tid i Kina

Förra helgen var jag till Maoshan Scenic Area. Det är en park mellan Zhenjiang och Nanjing. Vi som åkte var jag, Nan, Lika som jobbar på Japanska retaurangen, dom båda ägarna där och en av de Japanska gästerna. Jag kan inte kinesiska eller japanska och han från Japan kunnde bara japanska. OK, tempel och så. Det är ganska ok men dom flesta är återuppbyggda. Under kulturrevolitionen rev man det mesta av dessa byggnader och nu har man återuppbyggt det. Den stora behållningen denna dage var ekot. I parken har dom ett ställe som har ett speciellt eko. Man skjuter av raketer som smäller och ekot är som en trumpet fanfar. Jag trodde inte på det och var tvungen att köpa ett paket med 12 raketer för 28 pengar och brände av det på det rätta stället. Ekot var som en  kort trumpetfanfar. Helt otroligt, men nu har jag hört det med mina egna öron.
På kvällen när vi var tillbaka gick jag och åt på Na go ya, lapanska restaurangen. Där satt kille från Japan och när han så mig bjöda han in mig att äta med honom. Det var bara att sätta sig där och vi pratade med varandra på våra egna språk. Vio fick lite hjälp av personalen, men mest var det försök att med enkla ord och teckenspårk vi försökte berätta saker för varandra. Han bjöd på öl och ett fiskhuvud, så nu har jag ätit det inklusive ögat. Smakade riktigt bra, ögat också.
Här är några bilder.

Och här är mitt senaste fynd, ett fotbad i trä med en massage plata, örter att ha i och plastpåsar för att skydda trät för 180 Yuan.

Nu är jag alltså tillbaka i Zhenjiang igen. Efter att jag kommit tillbaka till lägenheten och packat upp lite så gick jag in till stan för att äta. På vägen in så brände dom som vanligt här av ett rejält fyrverkeri. Det händer flera gånger om dagen, förmodligen för att fira något, en ny lägenhet, nyrustad butik eller bara för att dagens första kund kommit typ. Ok, fyrverkeri, larmande elmopeder (pga. tryckvågorna), tutande bilar och ett myller av folk. Jo, jag är tillbaka kännde jag.
Det blev Japanska och sushi så klart.

Här kommer några bilder från hummerfisket, det lyckade ;)





Olle i full aktion.

Hemfärd.


Tillbaka till bryggan.

Nu sitter jag på Starbucks på Beijings flygplats och väntar på mitt plan till Nanjing. Jag är alltså på väg tillbaka.
Båten är på land igen och hummerfisket avslutat. Tyvärr gick det inte så bra i år. I tinorna fanns det bara krabbor och en ventil på motorn hade fastnat. Det gjorde i och för sig hemfärden efter att vi lagt tinorna spännande. Lite motvind och en motor utan ork. Vi lyckades ta oss hela vägen in igen, men det gick inte fort. Nu står en motorrenovering högst upp på listan.
På planet satt jag bredvid en Kines, ovanligt på ett plan till Kina va. Till frukost fick vi bland annat en mazarin, ett svensk bidrag till frukosten. Det var en nyhet för min kines. Han provade först äta den med en sked men smaken var inte vad han förväntat sig. Vad göra då, jo lite salt och peppar gör nog susen tänkte han och sked till verket. Tydligen föll inte heller det i smaken, halva mazarinen låg kvar när flygvärdinnan tog brickan
Snart går mitt anslutande plan, men först blir det ett besök på Burger King.